Orientering är en sport som passar lika bra för den som vill tävla på elitnivå, som för den som bara vill ha en kul motionsform. Orientering har en mer än 100-årig tradition i Sverige, då den första tävlingen anordnades den 28 maj 1893. Tävlingen arrangerades av Stockholmsgarnisonen som en del av deras årliga idrottsspel, och endast officerare kunde delta. Den första civila orienteringstävlingen anordnades fyra år senare, i oktober 1897, av IK Tjalve. Ett annat viktigt framsteg för sporten kom 1925, då damer tilläts tävla för första gången. Det första svenska mästerskapet hölls faktiskt innan Svenska Orienteringsförbundet bildades, då det senare inträffade 1938, medan mästerskapen hölls redan 1935.
De flesta är bekanta med grundförutsättningarna för sporten. Utövarna ska med hjälp av en karta och en kompass lokalisera ett antal vit-orangea kontroller längs med ”banan” i terrängen, på kortast möjliga tid. Det många kanske inte vet är dock att det inom orientering finns en rad olika grenar. Dessa är orienteringslöpning (som är den gren som i vardagligt tal helt enkelt kallas ”orientering”), skidorientering, mountainbikeorientering och precisionsorientering.
Både skidorientering och mountainbikeorientering är grenar vars namn i ganska stor mån förklarar vad skillnaden mellan dessa grenar och traditionell orientering består i. Skidorientering är en vintersport, då utövarna åker skidor på stigar och vägar för att lokalisera kontrollerna. Inom mountainbikeorientering åker man istället cykel (mer specifikt mountainbike) på stigar i skogen medan man letar kontroller.
Precisionsorientering skiljer sig dock från både traditionell orientering och de övriga grenarna. Inom denna gren tävlar alla klasser, oavsett kön, ålder eller rörelseförmåga, tillsammans. Detta är möjligt eftersom grenen utövas på lättframkomlig terräng, till exempel stigar eller till och med vägar, där alltså även en rullstolsburen tävlande kan komma fram. Svårigheten inom grenen består istället i att stor exakthet krävs vid avläsningen av kartan. Det beror på att det vid varje kontrollstation finns upp till fem olika vit-orangea skärmar. De tävlande ska avgöra vilken av skärmarna som är rätt placerad i förhållande till markeringen på kartan, och stämpla vid den skärmen. Den tävlande som har flest poäng vinner.
Vill man börja orientera är ett bra första steg att ta kontakt med den lokala orienteringsklubben, där man kan få mer information och hjälp med att komma igång.