Hastighetsåkning på skridskor kallades förr skridskolöpning. Båda namnen beskriver på ett koncist sätt vad sporten går ut på: att åka så snabbt som möjligt på skridskor runt en bana, vilket på många sätt kan liknas vid en löpningstävling – fast på skridskor.
Banan som används vid tävlingar i hastighetsåkning är oval till formen, där ett varv (med en innerkurva och en ytterkurva) ska vara 400 meter långt. Normalt tävlar två åkare samtidigt, och de växlar bana halvvägs genom varje varv i loppet, på bortre långsidan. För att undvika att krockar och olyckor sker vid växlingen har alltid den åkare som kommer från innervarvet ansvaret för att den går smidigt till, och att han eller hon inte kommer i vägen för den åkare som kommer från yttervarvet.
Förutom banan är även skridskon som används vid hastighetsåkning speciell. Den kallas för en klappskridsko, och är en relativt nyuppfunnen modell. Skridskon som tidigare användes inom hastighetsåkning förändrades inte nämnvärt mellan slutet av 1800-talet och mitten av 1990-talet. Man gjorde små förändringar och experimenterade med material och utformningen av stålet och kängan, men lyckades inte uppnå något nämnvärt. Det man strävade efter var en skridsko med så lite friktion mot isen som möjligt, och så mycket stöd för foten som möjligt, trots att kängan har ett mycket lågt skaft. Revolutionen kom år 1996, då de holländska åkarna började använda den så kallade klappskridskon. Den fungerade på samma sätt som pjäxan till en långfärdsskida, och hade en lös häl. Holländarnas resultat var tydligt bättre än de övriga nationernas, och innan säsongen var över det tävlingsåret hade samtliga elitåkare gått över till den nya typen av skridsko.
Sverige är unikt inom sporten såtillvida att det är det enda landet där man tävlar i stafett på hastighetsåkning. Grenen infördes i Sverige redan år 1920, och då bestod lagen av fem åkare som vardera åkte en distans på 1000 meter. Sedan 1986 har man dock ändrat lagsammansättningen till tre åkare, som fortfarande åker 1000 meter vardera.
Många atleter på hög nivå är egna företagare, då de själva och deras idrottsprestationer är deras försörjning. Som atlet vill man självklart fokusera på det som är viktigt, sin sport, och inte det administrativa kring att driva ett företag. Genom att låta Fakturino hjälpa till med factoring kan man som företagare (oavsett bransch) fokusera på det man tycker är viktigt och slippa krångel med fakturor.